Många kvinnor tar i onödan på sig skulden för sitt missfall,
jag är kanske en av dom?
Men man ska inte ta på sig skulden, men det är så lätt att göra.

De flesta missfall beror troligen på naturen själv ”gjort fel” .

Var sjätte påbörjad graviditet slutar som missfall,
 en av dessa sex är jag, det gör ont i mitt hjärta att säga det.

 JAG SKA INTE BLI MAMMA I MARS SOM DET VAR PLANERAT!

Jag hade äntligen börjat glädjas över att vänta en liten bebis
och så får jag missfall.

Idag tisdag 2011-09-13 tog jag en akuttid hos gynekologen 10.45.

·        Kom dit pratade lite allmänt om allt

·        Gjorde cellprov

·        Gjorde ultraljud

När gynekologen tittar på skärmen så tycker jag att hennes min var inte det jag ville se, jag fick en obehaglig känsla inom mig. Jag säger till henne ”det ser inte ut att vara så bra”?

Hon får kalla in sin kollega så han fick kolla.
Båda går ut ur rummet för att diskutera jag får ta på mig kläderna. Hon kommer in igen efter ett litet tag och berättar att det är ett missfall, mina tårar kom direkt! Varför ??

Hon går igenom lite smått fakta om allt, får en ny tid till nästa vecka för att kolla så att kroppen själv stött bort fostret.

Fostret skulle enligt UL vara 5 millimeter & jag skulle vara i v 5.

Mina ögon är tunga och helt rödsprängda efter denna hårda dag.

Jag vill inte folk ska tycka synd om mig/oss för det blir bara jobbigare, vill det ska vara så vanligt som möjligt när vi träffas.

Älskar min Martin över allt annat <3

Även alla mina vänner betyder & ni vet vilka ni är !